Namn, ålder och yrke? 

Moa, 25 år, studerar till sjuksköterska

Vad är din erfarenhet av psykisk ohälsa? 

Rent krasst är inte psykisk ohälsa något som man pratar om vilket jag inte heller gjorde mina första år när jag mådde dåligt. Jag satte på mig en mask varje morgon när jag vaknade för att jag inte ville att folk skulle veta att jag mådde dåligt. Inte ens min egen familj visste att jag mådde dåligt för att jag inte ville berätta. Möjligtvis för att jag inte ville visa mig svag och sårbar men också för att inte vara en börda, vilket jag nu när jag är 25 år gammal vet att man inte är.

För mig har det varit riktigt jobbigt att jag inte känt mig som alla andra och att ha en känsla att man inte duger eller räcker till och jag har inte känt mig tillräcklig. Många mornar har varit en kamp, kampen om att orka gå upp på morgonen och gå upp ur sängen och dra på sig ett leende på läpparna, för faktiskt, de är något som jag för det mesta har. Man har fått låtsas som att allt är bra även fast man skriker inombords. Många gånger har man ljugit när någon har frågat hur det är med en och man bara svarar ”det är bra” för att slippa följdfrågor för jag har inte haft några svar på varför jag mått dåligt. Jag som har det så bra, fått mat på bordet, uppvuxen i en jättebra familj med mamma, pappa, lillasyster, fått de jag har behövt, mig är de ju inte synd om, jag kan ju inte må dåligt! Men bara för att man har allt de där, som jag har haft och har, så kan man må dåligt.

Jag har under 10 år levt med psykisk ohälsa så som generaliserat ångestsyndrom, panikångest och depression och nu i maj fick jag diagnosen ADHD ouppmärksam form. 

Fanns det någon i din omgivning som uppmärksammade det (familj/arbetsplats/vänner)? 

Eftersom jag faktiskt, tråkigt nog, var bra på att maskera att jag mådde dåligt så tror jag inte att någon riktigt förstod att jag mådde dåligt förrän jag berättade. Efter att jag berättade så har jag fått otroligt mycket stöd däremot från min familj, släkt, vänner och arbetsplats. 

Vad hjälper dig att må bättre i din vardag, har du egna strategier? 

Struktur och planering är något som fungerar bra för mig, jag har en veckoplanerare där jag skriver de saker jag ska göra för veckan för att jag ska komma ihåg allt. Sen att jag accepterar att jag mår som jag gör en dag, när jag vaknar och mår pyton så är det så, det är bara en dålig dag, inte ett dåligt liv. 

Att umgås med familj och vänner är något som gör att jag mår bättre också, det behöver inte vara något märkvärdigt, bara att man umgås och får andra saker att tänka på än när man är ensam och kan bli överöst av massa tankar. 

Sedan att träna, jag har under hela mitt liv hållit på med någon form av idrott, framför allt innebandy och handboll. Nu i höst ska jag antagligen spela handboll igen och jag spenderar en hel del tid på gymmet. 

Vad har du fått för hjälp av sjukvården/går du under någon behandling? 

Jag har sen jag var 15 år, alltså nu 10 år sen gått i olika typer av terapi, hos bland olika kuratorer och psykologer. När jag var 19–20 år skickade en kurator mig vidare till vårdcentralen för att träffa en läkare eftersom terapi inte riktigt har fungerat för mig, då fick jag diagnoserna ångest och depression och jag fick då utskrivet både ångestdämpande och antidepressiv medicin, den antidepressiva medicinen åt jag endast ett halvår, det fungerade inte alls på mig och med tanke på att jag egentligen inte någonsin har varit deprimerad så förstår jag nu varför. 

Jag har aldrig riktigt tyckt att depression är en diagnos som har passat in på mig så efter att jag varit i terapi hos en kurator på vårdcentralen så valde vi att skicka in en remiss till psykiatrin med frågeställningen ADHD/autism. Efter många om och men och ungefär 1 år efter att jag var på psykiatrin första gången visade det sig att jag har ADHD ouppmärksam form. ADHD ouppmärksam form handlar om att man har lite svårt att komma i gång med saker, fokusera och behålla sin uppmärksamhet men utan att vara överaktiv. Jag väntar just nu på tid på psykiatrin för att få läkemedelsbehandling för ADHD. 

Vilket råd skulle du ge andra som inte mår bra?

Prata med familj och vänner, eller någon annan person som du har förtroende för! Hjälp finns att få från många olika ställen, så var inte rädd för att söka hjälp, kuratorer och psykologer finns av en anledning och det är för att hjälpa till när livet inte riktigt fungerar som man vill. Sist men inte minst, stå på dig, DU vet bäst vad du känner och ingen annan kan säga hur du mår och inte!